Italian painter active around 1300  Related Paintings of PALMERINO DI GUIDO :. | Der siebente Kreuzzug gegen Jerusalem | Dying the clothes | The Arts and Sciences | Portrait of Ines Moitessier (mk04) | St Paul |
Related Artists:
Thomas Beach
British Painter, 1738-1806,English painter. He studied with Joshua Reynolds from 1760 until early in 1762, during which time he was also a student at the St Martin's Lane Academy, London. He probably settled in Bath; his recorded portraits of the 1760s are all of sitters from Dorset or Somerset, and he sent two portraits from an address in Bath to the Society of Artists exhibition of 1772. He exhibited with the Society until 1783, becoming its vice-president (1782) and president (1783) he also exhibited at the Royal Academy (1785-90, 1797). He probably divided his mature practice between London and Bath. His early reliance on Reynolds's ideas of propriety gave way to a more direct approach, seen at its best in such group portraits as The Stapleton Family (1789; U. Bath, Holburne of Menstrie Mus.). In this work, the four children are shown in costume, as a fortune-teller and her customers. The theatrical element in Beach's work, reflecting his interest in the stage, is seen most strikingly in Sarah Siddons and John Philip Kemble in 'Macbeth' Act 2, Scene ii (1786; London, Garrick Club). Beach's diary for 1798, the only one to have survived, chronicles what appears to have been an annual tour of the west country; that year he completed 31 portraits between June and December. Beach was able to capture a strong likeness and this, despite a certain naivety and awkwardness in composition, was enough to establish his reputation in moderately fashionable provincial circles. His last recorded work is a Self-portrait
Michele da Verona
(Michele di Zenone) (born 1470) was an Italian painter of the Renaissance period. He was born in Verona, a contemporary of Paolo Morando(Cavazzola), and may have assisted him in the decorative work for San Bernardino there. Inside the portal of San Stefano, Milan, is a large Crucifixion signed by him in 1500, and formerly in the Refectory of San Giorgio, of Verona. The same subject, dated by him in 1505, is in Santa Maria in Vanzo, Padua. In both pictures there is an imitation of the manner of Jacopo Bellini. In the church of Santa Chiara, Verona, are frescoes representing the Eternal, with Angels, Prophets, and the four Evangelists, dated 1509. Frescoes of later dates exist in the churches of Vittoria Nuova and Sant' Anastasia; while in the church of Villa di Villa, near Este, is a Madonna and Child, between SS. John the Baptist, Lawrence, Andrew, and Peter dated 1523.
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).